Gasol ombord — regler, säkerhet, vad som faktiskt är farligt

Gasol — propan, butan eller en blandning — är den vanligaste ombord­energikällan för matlagning och uppvärmning på fritidsbåtar. Den är effektiv, billig och pålitlig. Den har också en egenskap som är unik bland båtens energikällor: den är tyngre än luft.

Det är därför reglerna är som de är.

Tre regler du måste begripa

1. Flaskan står ute, aldrig inne

Gasolflaskan måste stå i ett ventilerat utrymme med dränering neråt — typiskt en gasolbox på däck med dränering över skrovsidan. Aldrig i ett akterskåp, aldrig i en sittbrunn med dränering till bilgen, aldrig under en koj.

Anledningen är enkel: om flaskan eller dess regulator läcker, ska den läckande gasen rinna ut i vattnet, inte ner i båten.

2. Det ska finnas en avstängningsventil i flaskboxen och en vid spisen

Inifrån: ventilen vid spisen ska vara stängd när du lämnar båten. Detta är inte överdriven försiktighet. Det är vad som hindrar en mygga (eller mus) på en slang som sprider sig till en hel båt full av gasol.

Utifrån: ventilen i flaskboxen ska vara stängd när du seglar och när båten är obevakad. Stänger du bara vid spisen står hela slangen mellan spis och flaska under tryck — och varje skarv är en potentiell läckpunkt.

Bra rutin: stäng spisventilen när maten är klar, och stäng flaskventilen när du går iland för natten eller längre.

3. Slangar har förfallodatum

Gasolslangar mörnar. De torkar ut, sprickorna blir små först men växer. På slangen står ett utgångsdatum — vanligtvis 5 år efter tillverkning.

Byt slangen när datumet närmar sig. Det är ett 200-kronorsjobb du gör själv på en kvart. Ignorera datumet och du har en exploderande båt som väntar på en gnista.

Det dolda problemet: kölsvinet

Här är det viktiga: även om allt sköts perfekt och ingenting läcker medvetet, så är gasolen tyngre än luft. En gasflaska som sägs vara tom har ofta lite gas kvar i botten, och lite av den gasen läcker sakta även genom en stängd ventil.

Allt sådant gas — om det rör sig inåt i båten — sjunker till lägsta punkten, vilket är kölsvinet (mellan motorn, under durken). Där samlas det. Där dröjer det. Och där är sannolikheten störst att en gnista uppstår — från startmotorn, från belysning, från bilgepumpen.

Därför finns det en till regel som inte alltid följs:

Kontrollera kölsvinet med näsan eller en gasdetektor

Gasdetektor i kölsvinet kostar 1 500–3 000 kr och varnar om gas­halten överstiger 20% av nedre explosionsgränsen. Den är inte lagkrav men nästan alla försäkringsbolag rekommenderar den, och en del har det som krav.

Saknar du detektor — lukta innan du startar motorn första gången på morgonen. Stick ner näsan i bilgen genom durkluckan. Luktar det gasol — vädra först, starta inte.

Årlig läckkontroll

En gång per år (eller varje vår innan sjösättning):

1. Stäng spisventilen.
2. Öppna flaskventilen.
3. Kolla manometern på regulatorn — den ska visa ett tryck.
4. Stäng flaskventilen.
5. Vänta 10 minuter. Trycket på manometern ska vara oförändrat.

Om trycket sjunker — det läcker någonstans. Hitta läckan med såpvatten på alla skarvar (såpbubblor visar var det blåser ut), och åtgärda. Tända en tändare för att leta är inte ett alternativ.