Hoppa till innehåll
← Kunskapsbanken

Anoder och korrosion — varför zinken offras

Två metaller i samma havsvatten bildar ett galvaniskt batteri. Anoden är den lätta i ett par — det är därför den måste bytas.

skrovmotoranoderkorrosionvarrustning

Sätter du två olika metaller i havsvatten, så uppstår ett galvaniskt batteri. Den ena metallen blir anod (lämnar ifrån sig elektroner och löser upp sig), den andra blir katod (skyddas). Vilken som blir vad beror på metallernas plats i den galvaniska serien — en lista där metaller rangordnas efter hur "ädla" de är.

På din båt har du sannolikt:

  • Brons / mässing i propelleraxel, motor­hus, sjövattenpump, värmeväxlarens rörhus.
  • Aluminium i utombordare, drivlinor, vissa stävar.
  • Stål eller rostfritt i vissa beslag, ibland ett ankare som ligger i kölsvinet.
  • Koppar i botten­färgens biocider (om du använder sådan).
  • Zink eller magnesiumanoderna du själv har monterat.

Utan anoder skulle havsvattnet långsamt äta upp brons­propellern, aluminium­drevet eller stålrodret — beroende på vad som har lägst position i serien för just din konfiguration.

Med anoder äter havsvattnet i stället anoden, och de andra metaller står orörda.

Det är därför zinken kallas offeranod. Den är meningen att förstöras.

Vilka anoder, var?

  • Skrovanod vid akterspegeln eller på drevbenet — skyddar drevet och propellern.
  • Motoranoder inuti motorblocket, oftast i värmeväxlaren och oljekylaren. Sex-millimeters små stickor som skruvas in.
  • Axelanod monterad på propelleraxeln.
  • Trim­tab­anod eller roder­anod för båtar med trimplan eller metallroder.

Olika materialval för olika vattenkemier:

  • Zink i salt västerhavsvatten.
  • Magnesium i sötvatten (Mälaren, Vänern, sjöar).
  • Aluminium i bräckt Östersjövatten — funkar i båda men är optimerad för medelsalt.

Använder du fel anodmaterial får du antingen otillräckligt skydd (för ädla anoder i sötvatten) eller överskydd som driver upp gelcoat eller målning runt anoden.

När byter man?

Tumregeln: när anoden är till hälften uppäten.

Det är på vintervarvet, när båten står på torra land och du går runt med en ficklampa, att man kollar:

  • Är skrovanoderna fortfarande tjocka? Ser de hela ut?
  • Sitter de fast med sina skruvar?
  • Har de en jämn yta? Knottriga och porösa anoder med vita utfällningar är på väg ut.

Och inombords:

  • Skruva ur motoranoden (kräver ofta en specialnyckel — beställ med från motorleverantören om den inte finns ombord).
  • Är den till hälften eller mindre? Byt.
  • Är den borta? Byt omedelbart och rengör hålet — bitar av den gamla anoden ligger sannolikt i värmeväxlarens innanmäte.

Bytesintervallet i vardagen

För en båt som ligger i vatten 6 månader om året:

  • Skrovanoder: byt vartannat år.
  • Axelanoder: byt varje vår.
  • Motoranoder: kontrollera varje vår, byt minst vartannat år.

För en båt som ligger på Östkusten i bräckt vatten är ofta intervallet längre — vattnet är mindre aggressivt. För en båt som ligger på Västkusten i fullsalt — kortare. Lokalkännedom hos hamnkamraterna är guld värd här.

Galvanisk koppling till bryggan

I vissa hamnar med landström kan din båt vara elektriskt kopplad till alla andra båtar via skyddsjorden. Då blir hela hamnens metaller ett enda stort galvaniskt system, och din båts anoder kan ätas upp dubbelt så fort för att skydda grannens propeller.

Lösningen är en galvanisk isolator eller isolertransformator mellan båtens jord och landströmmens jord. Det är överkurs för en båt som inte ligger på landström hela året — men en investering att överväga om du har sett anoderna ätas upp på halva tiden mot vad du förväntat dig.